Usch jag är fortfarande sjuk.
Jag bara nyser och nyser. Snyter mig hela tiden. Jag hatar att vara sjuk. Jag blir så himla andfådd när jag går. Det blir jag ibland även när jag inte är sjuk så det är mycket värre nu. Jag kan inte heller gå lika snabbt och jag orkar knappt gå i trappor. Sen är jag livrädd när jag går ute. Håller på att ramla hela tiden.
Men jag måste till skolan ändå. Suck. Sista dagen idag. Yes.
Men jag måste till skolan ändå. Suck. Sista dagen idag. Yes.
Atjoo prosit. Tack.
Jag börjar bli sjuk igen. Jag vaknade för bara tio minuter sen och jag har nyst minst en gång i minuten sen dess. Jobbigt. Jag hatar att vara sjuk. Tur att det är lov nästa vecka så man kan vila upp sig hemma.Vad ska jag annars göra på lovet då? Ut och ragga kompisar? Nej, skulle inte tro det. Blir bara fetdiss ändå. Alla vet nog vem jag är fastän de inte låtsas om det. För seriöst. Om man kommer till en ny grupp och man ser att någon är ensam även om den själv är med någon eller inte så söker man väl kontakt med den ensamme? Ja, jag har i alla fall sett folk söka kontakt till varandra men inte till mig. Förtjänar jag ingen vän?
Jag tror att jag har fått något konstigt eksem eller något. Det syns inte men det kliar på hela kroppen. Vet inte vad det är. Det kanske bara är så när man är fet?
Jag tror att jag har fått något konstigt eksem eller något. Det syns inte men det kliar på hela kroppen. Vet inte vad det är. Det kanske bara är så när man är fet?
Jag skulle kunna döda för att få något gott.
Nu sitter jag här med extrem huvudvärk. Jag är riktigt sugen på något gott. En geicha kanske. eller lite chips. Men jag ska inte. AJABAJA!! Jag ska inte äta sånt. Jag sitter här och plågar mig själv och försöker tänka "Jaa, en morot hade ju varit gottt" Men det är jag inte suger på. Vad ska jag göra? Är det någon som vet hur jag ska bli av med sockersuget? Jag ger mig inte. Jag tänker inte äta något sådant men jag vill ändå inte må såhär dåligt och sukta efter det varje dag.
Jag vill knappt ha någon mat för att jag är så sugen på godis. Har knappt ätit någonting idag. Mår bara illa när jag får i mig det.
Det bästa för mig är nog att ta ett steg tillbaka och inte umgås med någon alls så ingen kommer till skada. Hade jag sett någon ute med en chokladbit i handen så hade jag nog flugit på den. Det kanske är ett träningstips. Kan någon cykla framför mig med en chokladbit i ett fiskespö så springer jag efter?
Jag vill knappt ha någon mat för att jag är så sugen på godis. Har knappt ätit någonting idag. Mår bara illa när jag får i mig det.
Det bästa för mig är nog att ta ett steg tillbaka och inte umgås med någon alls så ingen kommer till skada. Hade jag sett någon ute med en chokladbit i handen så hade jag nog flugit på den. Det kanske är ett träningstips. Kan någon cykla framför mig med en chokladbit i ett fiskespö så springer jag efter?
Jahaa?
"pornie" om Riktigt ledsen:
men jaaaa vafan e ditt problem ? sluta sitt framför datorn med dina kakor och banta istället , de så man går ner i vikt. träna? palla sitta och söka medlidande för något du själv orsakat
Jaha, okej så det är det jag gör? Sitter framför datorn med kakor? Jag försöker inte banta? Jag tränar inte? Okej men då vet jag. Tack Pornie för att du kan upplysa mig om det jag inte redan vet om mitt eget liv.
Anledningen till att jag inte visste det som Pornie skrev är kanske att jag INTE sitter vid datorn med "mina kakor".. Jag äter inget godis och inga kakor eller sötsaker ALLS!! Jag sitter inte bara vid datorn, det finns väldigt många som spenderar mer tid här än vad jag gör. Och jag försöker faktiskt banta. Jag tränar, men kan inte träna för mycket för då tar min kropp änuu mer stryk än vad den redan gjort. Någon som vill testa springa på ett löpband med en ryggsäck som väger 70 kilo? Skulle vara roligt och se hur mycket ni pallar. Visst, det är delvis mitt fel som tryckt i mig allt onyttigt. Men gör inte alla barn det om de får?
Jag orkar inte försvara mig själv längre. Ska jag lägga mig ner och dö? Är det vad du vill Pornie?
Varsågod. Ett helt inlägg bara till dig!
Förlåt ni andra underbara människor som får stå ut med ett sådant idiotiskt inlägg bara för att jag sitter här hemma och blir riktigt förbannad på denna person!
men jaaaa vafan e ditt problem ? sluta sitt framför datorn med dina kakor och banta istället , de så man går ner i vikt. träna? palla sitta och söka medlidande för något du själv orsakat
Jaha, okej så det är det jag gör? Sitter framför datorn med kakor? Jag försöker inte banta? Jag tränar inte? Okej men då vet jag. Tack Pornie för att du kan upplysa mig om det jag inte redan vet om mitt eget liv.
Anledningen till att jag inte visste det som Pornie skrev är kanske att jag INTE sitter vid datorn med "mina kakor".. Jag äter inget godis och inga kakor eller sötsaker ALLS!! Jag sitter inte bara vid datorn, det finns väldigt många som spenderar mer tid här än vad jag gör. Och jag försöker faktiskt banta. Jag tränar, men kan inte träna för mycket för då tar min kropp änuu mer stryk än vad den redan gjort. Någon som vill testa springa på ett löpband med en ryggsäck som väger 70 kilo? Skulle vara roligt och se hur mycket ni pallar. Visst, det är delvis mitt fel som tryckt i mig allt onyttigt. Men gör inte alla barn det om de får?
Jag orkar inte försvara mig själv längre. Ska jag lägga mig ner och dö? Är det vad du vill Pornie?
Varsågod. Ett helt inlägg bara till dig!
Förlåt ni andra underbara människor som får stå ut med ett sådant idiotiskt inlägg bara för att jag sitter här hemma och blir riktigt förbannad på denna person!
Har ni tänkt på detta?
Visst filmer är overkliga. En fantasivärld som väldigt många tror är sann. Men sen finns det ju vissa filmer som folk säger "åååh den var så verklig den tyckte jag om".. Men hur kan det då vara så att det bara är idealpersoner som är i filmerna? Speciellt från usa men även i Sverige. I Sverige är det inte stickor som springer runt i skärmen men en vanlig Svensson. Det innefattar inte mig. Dem som är som jag. Enda gången jag sett någon på tv som är så stor som jag så har det varit typ "mitt stora feta grekiska bröllop" och sådana..
Idag i skolan så har jag blivit totaldissad. Jag duger helt enkelt inte. Min lärare är ett stort jävla fiasko och hjälper alla andra men inte mig så jag sitter bara där.. Alla kollar snett och tisslar och tasslar om att jag inte gör någonting. De försöker vara så diskreta men jag hör allting.
Vill fortfarande tacka för alla fina kommentarer :)
Idag i skolan så har jag blivit totaldissad. Jag duger helt enkelt inte. Min lärare är ett stort jävla fiasko och hjälper alla andra men inte mig så jag sitter bara där.. Alla kollar snett och tisslar och tasslar om att jag inte gör någonting. De försöker vara så diskreta men jag hör allting.
Vill fortfarande tacka för alla fina kommentarer :)
Riktigt ledsen
Jag visste att det skulle hända förr eller senare. Jag har fått en väldigt taskig kommentar och det gjorde ont i mig fastän jag visste om att det skulle komma mot mig.
Jag är visst en fet tönt som söker medlidande och jag borde banta..
TACK, jag vet att jag är fet och behöver banta, och det är det jag försöker just nu. Vissa kommentarer här har hjälpt mig jättemycket och det var det jag ville. Jag ville ha hjälp. Possitiva kommentarer hjälper mer än vad ni tror. Men nu tappar jag lite bloggsug när jag fick den elaka kommentaren. Men jag får ta det som den man jar inte är och gå vidare ändå. Kommentaren ligger kvar från porn eller vad hon kallade sig och jag hoppas att det blir den enda taskiga kommentaren.
Den som INTE vill läsa och den som INTE vill säga något snällt kan väl bara låta mig vara istället? Gör det dig till en bättre människa för att du är taskig? Blir du smalare och snyggare för att du klankar ner på mig? Svaret är nej så sluta skriv istället.
Som sagt har många hjälpt mig och jag tycker om er väldigt mycket för det!
Jag är visst en fet tönt som söker medlidande och jag borde banta..
TACK, jag vet att jag är fet och behöver banta, och det är det jag försöker just nu. Vissa kommentarer här har hjälpt mig jättemycket och det var det jag ville. Jag ville ha hjälp. Possitiva kommentarer hjälper mer än vad ni tror. Men nu tappar jag lite bloggsug när jag fick den elaka kommentaren. Men jag får ta det som den man jar inte är och gå vidare ändå. Kommentaren ligger kvar från porn eller vad hon kallade sig och jag hoppas att det blir den enda taskiga kommentaren.
Den som INTE vill läsa och den som INTE vill säga något snällt kan väl bara låta mig vara istället? Gör det dig till en bättre människa för att du är taskig? Blir du smalare och snyggare för att du klankar ner på mig? Svaret är nej så sluta skriv istället.
Som sagt har många hjälpt mig och jag tycker om er väldigt mycket för det!
Ingen förstår hur det känns.
Jag tror inte att någon vet hur det känns att må då dåligt som jag gör. Att hela tiden gå runt och veta att verkligen alla tycker att jag är riktigt ful. Jag får jämt höra att "den och den snackade skit om dig och sa att du var fet och ful". Känns det bra? Nej det gör det inte. Jag vill inte veta. Jag vill leva i min värld. Jag vet hur jag ser ut och jag vet att jag inte blir accepterad. Men jag försöker verkligen. Jag gör det. När jag fick veta att jag gått ner så blev jag överlycklig. Jag är en sådan som inte kan hålla tyst om det heller utan allt och alla ska veta och sen blev jag bara ledsen när den jag berättade det för granskade mig från topp till tå och sa bara "hm, vad kul". Vilken respons.
Jag blir skitdeppig när jag kollar på Katrin Shulmans blogg och ser att hon ska banta för att hon gått upp något kilo. vad håller hon på med? Man ser ju vartenda ben i kroppen på människan. Varför ska hon banta för? Kan någn hjälpa mig att förstå eller är det som jag tycker? Helt åt helvete fel!!
Om jag hade fått chansen att bara få vara smal och snygg i en endaste dag så hade jag tagit den chansen. Direkt. Varför är livet så här? Jag vet att det finns många stora tjejer och killar men det känns som om inte ens de förstår mig. En del av dem som är stora här som jag bor snackar till och med skit om mig och säger hur fet jag är.
Jag blir skitdeppig när jag kollar på Katrin Shulmans blogg och ser att hon ska banta för att hon gått upp något kilo. vad håller hon på med? Man ser ju vartenda ben i kroppen på människan. Varför ska hon banta för? Kan någn hjälpa mig att förstå eller är det som jag tycker? Helt åt helvete fel!!
Om jag hade fått chansen att bara få vara smal och snygg i en endaste dag så hade jag tagit den chansen. Direkt. Varför är livet så här? Jag vet att det finns många stora tjejer och killar men det känns som om inte ens de förstår mig. En del av dem som är stora här som jag bor snackar till och med skit om mig och säger hur fet jag är.
Lite gladare idag.
Jag har gått ner i vikt. Äntligen. ungefär 4 kilo. Är riktigt lycklig. Men tyvärr syns det inte ett dugg. Vi får väl se hur det ser ut när jag gått ner 20 kilo. Om det ens kommer hända.
Är det någon som är avundsjuk?
Ibland när jag är med någon och jag får uppmärksamhet riktad mot mig från djur eller om jag pratar med någon så ska alltid någon stjäla uppmärksamheten genom att visa sig bättre eller om det är ett djur då och ropa på det samtidigt som mig för att det ska strunta i mig. Beror det på att folk är avundsjuka? Nej det tror jag inte. De är helt enkelt så blåsta att de tycker att jag inte förtjänar någon uppmärksamhet. Allting ska kretsa runt alla andra..
Imorgon är det ju alla hjärtans dag. I skolan skulle alla sitta och göra gulliga grejer till sina sambos eller partners eller vad jag ska kalla det för. Tror ni jag kommer få något imorgon eller? Kanske en slant av mamma, men det är ju mammakärlek. Det är ju också gulligt att mina föräldrar bryr sig men jag vill ha mer. Jag vill ha någon annan kärlek. Det behöver inte vara pojke-flicka kärlek utan bara en vän som bryr sig om mig och tänker på mig. De som jag berättat om att jag är med i skolan, de satt och gjorde grejer till varandra idag. Jag gjorde saker till dem i smyg, men jag vet inte om jag kommer ge det. Det kommer nog bara bli pinsamt då.
Även om någon tycker om mig och bryr sig om mig så tror jag inte att denne skulle våga visa det. Jag har haft "kompisar" som haft vänner som säger "varför är du med henne för? du kan ju inte vara kompis med ett jävla fetto.." Varför kan man inte få vara med vem man vill? Tänk om alla skulle vara blinda. Då skulle alla strunta i vad man drog på sig eftersom man själv och andra inte kunde se ändå. Bara det var skönt liksom.
Ikväll medans alla "kompisar" ska ut och festa så får jag sitta ensam på mitt rum och kolla på tv/sitta vid datorn. Samma sak imorgon när folk festar eller är med sina käraste så sitter jag bara här.. Alla jag känner kommer in på krogen antagligen för sitt utseende eftersom de verkligen inte har åldern inne. Vi går på gymnasiet men vi är inte 18. Vad skulle hända om jag försökte komma in? Då tror vakterna att just det stället skulle få dåligt rykte som hade ett fetto där inne.
Jag tycker det är kul att många läser min blogg. Det känns bra att få uppmärksamhet för det känner jag att jag behöver. Jag har faktiskt mått bra av att skriva av mig här. Jag får respons av riktiga människor som antagligen bryr sig för annars hade ni väl inte skrivit? :)
jag tror att det var den första glada smileyn i denna bloggen. Jag gör framsteg. Nu ska jag gå och väga mig. Hoppas hoppas hoppas på minus! Har inte vägt mig på länge. Vill ni veta hur det går?
Imorgon är det ju alla hjärtans dag. I skolan skulle alla sitta och göra gulliga grejer till sina sambos eller partners eller vad jag ska kalla det för. Tror ni jag kommer få något imorgon eller? Kanske en slant av mamma, men det är ju mammakärlek. Det är ju också gulligt att mina föräldrar bryr sig men jag vill ha mer. Jag vill ha någon annan kärlek. Det behöver inte vara pojke-flicka kärlek utan bara en vän som bryr sig om mig och tänker på mig. De som jag berättat om att jag är med i skolan, de satt och gjorde grejer till varandra idag. Jag gjorde saker till dem i smyg, men jag vet inte om jag kommer ge det. Det kommer nog bara bli pinsamt då.
Även om någon tycker om mig och bryr sig om mig så tror jag inte att denne skulle våga visa det. Jag har haft "kompisar" som haft vänner som säger "varför är du med henne för? du kan ju inte vara kompis med ett jävla fetto.." Varför kan man inte få vara med vem man vill? Tänk om alla skulle vara blinda. Då skulle alla strunta i vad man drog på sig eftersom man själv och andra inte kunde se ändå. Bara det var skönt liksom.
Ikväll medans alla "kompisar" ska ut och festa så får jag sitta ensam på mitt rum och kolla på tv/sitta vid datorn. Samma sak imorgon när folk festar eller är med sina käraste så sitter jag bara här.. Alla jag känner kommer in på krogen antagligen för sitt utseende eftersom de verkligen inte har åldern inne. Vi går på gymnasiet men vi är inte 18. Vad skulle hända om jag försökte komma in? Då tror vakterna att just det stället skulle få dåligt rykte som hade ett fetto där inne.
Jag tycker det är kul att många läser min blogg. Det känns bra att få uppmärksamhet för det känner jag att jag behöver. Jag har faktiskt mått bra av att skriva av mig här. Jag får respons av riktiga människor som antagligen bryr sig för annars hade ni väl inte skrivit? :)
Bloggen vill inte som jag vill
Jag försökte uppdatera igår igen på kvällen men det gick inte. Jag skulle bara skriva att jag hade proppat i mig massa frukt och då mådde jag bättre så jag tänkte att jag skulle käka lite till för det ger ändå inte så mycket energi till kroppen. Men då mådde jag lite illa igen. Nu ska jag snart till skolan igen. Idag är det skolfoto och jag måste komma på ett sätt att slippa det. Det är inte foto till katalogen men det är ett utklädningsfoto tror jag.jag vill verkligen inte vara med på det. Efter när man får se fotot så står alla och tisslar och tasslar och säger att den blev snygg och den blev ful. Gissa vilken kategori jag blev i? Antingen ful eller "du ser fetare ut än vanligt". Sånt orkar jag inte höra. Då går jag hellre och gömmer mig. Finns inga kloka utklädningskläder i min storlek ändå.
Igår var jag ute och gick med mina "kompisar". Eller en av dem och hennes pojkvän. De gick i förväg och tillslut såg jag dem inte längre. De hade gått ifrån mig. där stod jag alldeles själv. Och vad skulle jag göra? Jag sket i det och gick hem. Tyckte det var riktigt taskigt men det är väl så världen är eller? Kunde de inte bara varit ärliga istället? tror faktiskt att det hade känts bättre. Eller sagt att de skulle hem och äta eller nåt? Nej de bara gick. Jaja, jag får väl leva med det. Det ska bli så jävla kul om jag blir smal och ser vilka som verkligen behandlar mig bättre då och vilka som fortfarande behandlar mig som luft.
Finns det någon annan stor där ute som vet någon sida eller något med bra större kläder? Jag har inga hela byxor kvar.
När man är stor och går med jeans tillexempel så slits de mellan benen. På insidan av låret och det är precis det som händer med alla mina byxor efter att jag använt dem kanske 10 gånger. Sen får man köpa nya typ likadana på hm, lindex eller kappahl för 500 spänn eller mer och ha dem 10 gånger. Det är samma sak med mjukisbyxor fast de håller nog lite mindre. Jag är så trött på det. Och byxorna glider alltid ner, men jag har ju inget skärp. Finns inget som passar. För kanske 5 år sen kunde jag ha det största som är 115 centimeter men det går verkligen inte nu. kanske under brösten för där är jag som smalast.
Igår var jag ute och gick med mina "kompisar". Eller en av dem och hennes pojkvän. De gick i förväg och tillslut såg jag dem inte längre. De hade gått ifrån mig. där stod jag alldeles själv. Och vad skulle jag göra? Jag sket i det och gick hem. Tyckte det var riktigt taskigt men det är väl så världen är eller? Kunde de inte bara varit ärliga istället? tror faktiskt att det hade känts bättre. Eller sagt att de skulle hem och äta eller nåt? Nej de bara gick. Jaja, jag får väl leva med det. Det ska bli så jävla kul om jag blir smal och ser vilka som verkligen behandlar mig bättre då och vilka som fortfarande behandlar mig som luft.
Finns det någon annan stor där ute som vet någon sida eller något med bra större kläder? Jag har inga hela byxor kvar.
När man är stor och går med jeans tillexempel så slits de mellan benen. På insidan av låret och det är precis det som händer med alla mina byxor efter att jag använt dem kanske 10 gånger. Sen får man köpa nya typ likadana på hm, lindex eller kappahl för 500 spänn eller mer och ha dem 10 gånger. Det är samma sak med mjukisbyxor fast de håller nog lite mindre. Jag är så trött på det. Och byxorna glider alltid ner, men jag har ju inget skärp. Finns inget som passar. För kanske 5 år sen kunde jag ha det största som är 115 centimeter men det går verkligen inte nu. kanske under brösten för där är jag som smalast.
Vilken dålig dag.
Ingenting har gått bra idag. Man kan nästan tro att det är fredagen den 13. Jag kan inte säga vad jag har haft otur med men jag mår väldigt dåligt nu i alla fall. Jag mår väldigt illa och är jättetrött.
Jag ska försöka göra någonting med frukt nu. Kunde inte få i mig någon mat för jag mår så illa. Men det kanske går bättre med frukt. Det är ju godare.
Idag har jag verkligen märkt att jag gör allt fel. Alla klagar på det jag gör hela tiden. Jag vill helst bara vara ifred nu och få bestämma övet mig själv. Känna mig hemma. Jag har inget hem känns det som. Jag måste fara överallt hela tiden. Jag vill bara ta det lugnt. Sluta stressa.
Jag orkar inte skriva mer för då kommer jag spy över hela datorn. Får nog gå och lägga mig.
Jag ska försöka göra någonting med frukt nu. Kunde inte få i mig någon mat för jag mår så illa. Men det kanske går bättre med frukt. Det är ju godare.
Idag har jag verkligen märkt att jag gör allt fel. Alla klagar på det jag gör hela tiden. Jag vill helst bara vara ifred nu och få bestämma övet mig själv. Känna mig hemma. Jag har inget hem känns det som. Jag måste fara överallt hela tiden. Jag vill bara ta det lugnt. Sluta stressa.
Ny dag, samma liv.
Nu måste jag snart till skolan. Jag vill dra ut på det så mycket som möjligt. Jag vill verkligen inte dit. Jag har två stycken som jag umgås med. Eller jag vet inte om jag kan kalla det för umgås. Det är de två och sen är det jag.. Stora feta svansen som springer efter. Ibland kan de bjuda in mig i deras samtal och deras roligheter men det är långt ifrån ofta. Det enda som känns skönt är när jag struntar i och hänga efter dem. Då kan de ropa "fetajag kommer du också eller?" Då känner jag mig önskad. Men jag vet inte om de ropar för att de tycker synd om mig eller för att de vill att jag ska hänga efter som en svans.
Jag får aldrig ha en egen vilja när jag är med andra. Det är de som bestämmer och de sätter sig alltid emot. Jag vill hitta en vän där vi bestämmer lika mycket och om någon inte vill göra någonting så kommer man på något nytt istället. Jah vill hitta en vän som kan fråga mig hur jag mår och ser igenom mitt falska svar som alltid lyder "bra". Jag vill hitta en vän som verkligen bryr sig om mig och som sätter mig bland de första. En vän som kan säga "Den där fetajag hon är riktigt snäll. Henne tycker jag om".. Kommer det någonsin hända? Finns det NÅGON person där ute som är så snäll mot en extremt fet, ful och äcklig tjej som jag? Eller ska jag säga "gris som jag"?
Nu kommer jag mycket försent till skolan men det är bara bra. Jag tycker inte om när alla samlas i en klunga och trängs och går rakt in i mig som om att jag är osynlig. Jag är verkligen inte osynlig. Jag är ju störst på hela skolan. Någon måste väl se att det står ett fetto mitt i vägen?Går folk rakt in i mig för att försöka beivsa något? Att jag är osynlig för dem? Att jag inte betyder ett skit?
Jag tycker att alla människor har fel. Jag betyder visst något. Alla är lika mycket värda. Ibland har jag svårt att tro det bara.
Jag får aldrig ha en egen vilja när jag är med andra. Det är de som bestämmer och de sätter sig alltid emot. Jag vill hitta en vän där vi bestämmer lika mycket och om någon inte vill göra någonting så kommer man på något nytt istället. Jah vill hitta en vän som kan fråga mig hur jag mår och ser igenom mitt falska svar som alltid lyder "bra". Jag vill hitta en vän som verkligen bryr sig om mig och som sätter mig bland de första. En vän som kan säga "Den där fetajag hon är riktigt snäll. Henne tycker jag om".. Kommer det någonsin hända? Finns det NÅGON person där ute som är så snäll mot en extremt fet, ful och äcklig tjej som jag? Eller ska jag säga "gris som jag"?
Nu kommer jag mycket försent till skolan men det är bara bra. Jag tycker inte om när alla samlas i en klunga och trängs och går rakt in i mig som om att jag är osynlig. Jag är verkligen inte osynlig. Jag är ju störst på hela skolan. Någon måste väl se att det står ett fetto mitt i vägen?Går folk rakt in i mig för att försöka beivsa något? Att jag är osynlig för dem? Att jag inte betyder ett skit?
Jag tycker att alla människor har fel. Jag betyder visst något. Alla är lika mycket värda. Ibland har jag svårt att tro det bara.
Nu har jag äntligen fått komma hem
Nu är jag hemma äntligen. Det har varit en jobbig dag för mig och min kropp. Jag märker hur det sliter mer och mer på knäna och ryggen. Jag har så himla ont hela tiden. Jag har nästan fått återfall på godis idag men jag har hållt mig. Jag vill kunna skryta med att jag inte ätit det på en viss tid.
Varje gång jag känner mig stolt över någonting och tycker att jag själv är duktig för en gångs skull så finns det alltid någon som är bättre. Det finns alltid någon som kommer och förstör mig lycka. Om jag ska berätta någonting som gjort mig glad så avbryter någon annan "så har jag också. det var bla bla bla" och fortsätter med sin upplevelse istället. När ska jag få prata då? När kommer någonting någonsin handla om mig?
Det är kanske extremt dumt av mig att få det att låta som att jag drar alla över en och samma kam men det är inte så jag menar. Jag syftar på alla i min omgivning. Jag har inte i hela mitt liv träffat en riktigt snäll person som verkligen bryr sig.
Om jag gör mig illa eller ramlar, varför ser det då så himla mycket roligare ut än när någon annan gör det? Är det för att jag är stor eller är det för att det är väldigt trevligt att se mig bli skadad?
Jag undrar när jag ska få bli lycklig.
Varje gång jag känner mig stolt över någonting och tycker att jag själv är duktig för en gångs skull så finns det alltid någon som är bättre. Det finns alltid någon som kommer och förstör mig lycka. Om jag ska berätta någonting som gjort mig glad så avbryter någon annan "så har jag också. det var bla bla bla" och fortsätter med sin upplevelse istället. När ska jag få prata då? När kommer någonting någonsin handla om mig?
Det är kanske extremt dumt av mig att få det att låta som att jag drar alla över en och samma kam men det är inte så jag menar. Jag syftar på alla i min omgivning. Jag har inte i hela mitt liv träffat en riktigt snäll person som verkligen bryr sig.
Om jag gör mig illa eller ramlar, varför ser det då så himla mycket roligare ut än när någon annan gör det? Är det för att jag är stor eller är det för att det är väldigt trevligt att se mig bli skadad?
Jag undrar när jag ska få bli lycklig.
Idag ska jag iväg.
Jag ska iväg idag. Jag fick ledigt ifrån skolan. Jag ska hitta på massa grejer. Jag hoppas att jag inte gör bort mig. Det ser ju mycket roligare ut om jag ramlar än om någon annan gör det. Jag orkar inte äta någon frukost men jag vet inte om jag får någonting att äta när jag kommer fram så jag får väl svälta idag. Det kanske bara är bra för min kropp att vara utan mat en dag? Då kanske jag tappar lite vikt. Man vet aldrig.
Jag vet inte ens om hon jag ska till tycker om mig som person. Jag vet inte om hon är med mig för att jag är rolig eller om hon är det för att hon känner sig tvungen. Jobbigt läge för henne och pinsamt för mig. Men jag hoppas att jag får veta något snart så jag kan bestämma mig för om jag tycker att det är lönt att åka dit eller inte.
Jag ska kanske ut och gå en lång runda sen. Den är väldigt lång, men det går långsamt. Det är inte lätt att bära på så mycket som jag bär på. Jag känner mig som en pingvin som vaggar fram och tillbaka. Men jag har aldrig sett mig själv gå. Tur är väl det.
Det är tur att jag kan sätta på ett riktigt bra men falskt leende på läpparna såfort någon misstänker att jag mår dåligt. Då tror alla att jag är stark. Där går starka "fetajag". Men jag är inte stark. Jag är världens svagaste person. Hur överlever man i denna onda världen om man är så svag som jag? Det ska jag säga er. Man gömmer sig så mycket som möjligt och skyddar dig med världens bästa skal. Det är skitbra att gå runt och vara tyst hela tiden. Jag mår kanske inte så bra av det i huvudet. Men om jag kanske hade försökt prata med alla i min omgivning i skolan och så tror jag att det blivit sämre. Då hade jag blivit ännu mer mobbad.
Jag vet inte ens om hon jag ska till tycker om mig som person. Jag vet inte om hon är med mig för att jag är rolig eller om hon är det för att hon känner sig tvungen. Jobbigt läge för henne och pinsamt för mig. Men jag hoppas att jag får veta något snart så jag kan bestämma mig för om jag tycker att det är lönt att åka dit eller inte.
Jag ska kanske ut och gå en lång runda sen. Den är väldigt lång, men det går långsamt. Det är inte lätt att bära på så mycket som jag bär på. Jag känner mig som en pingvin som vaggar fram och tillbaka. Men jag har aldrig sett mig själv gå. Tur är väl det.
Allting är orättvist.
Jag känner att allt är orättvist. Allt handlar om alla andra och jag får bara hänga med. Jag har fått så jävla dåligt självförtroende av att vara så stor som jag är. Jag vet därför inte om jag inbillar det här men jag tror inte det själv. Jag blir alltid orättvist behandlad. Jag är ingens förstahandsval. Varför är det så? Ska jag inte bli älskad för att jag är tjock? Är jag så himla ful och äcklig? Jag accepterar alla människor.
Mitt utseende påverkar min framtid, mitt psyke och mitt betyg. De som accepterar mig blir också drabbade för att jag mår så himla dåligt.
Jag försöker verkligen gå ner. Folk kan säga till mig att jag ska inte göra det för andras skull. Jag ska göra det för min egen skull. Och jag gör det för min egen skull. Jag vill se bra ut. Jag struntar i min fysiska hälsa men jag vill se bra ut för att kunna må bra psykiskt. Det är inte lätt att vara sumotonåring. Ibland undrar jag om det är bättre att fortsätta växa tills hjärtat kolapsar. Det är nog minde smärtsamt än det jag får stå ut med när jag är i livet.
- långa
- korta
- smala
- tjocka
- killar
- tjejer
- med glasögon
- utan glasögon
- silikon
- annordlunda kläder
- snygga kläder
- mycket finnar
- inga finnar
Mitt utseende påverkar min framtid, mitt psyke och mitt betyg. De som accepterar mig blir också drabbade för att jag mår så himla dåligt.
Jag försöker verkligen gå ner. Folk kan säga till mig att jag ska inte göra det för andras skull. Jag ska göra det för min egen skull. Och jag gör det för min egen skull. Jag vill se bra ut. Jag struntar i min fysiska hälsa men jag vill se bra ut för att kunna må bra psykiskt. Det är inte lätt att vara sumotonåring. Ibland undrar jag om det är bättre att fortsätta växa tills hjärtat kolapsar. Det är nog minde smärtsamt än det jag får stå ut med när jag är i livet.
