Bloggen vill inte som jag vill
Igår var jag ute och gick med mina "kompisar". Eller en av dem och hennes pojkvän. De gick i förväg och tillslut såg jag dem inte längre. De hade gått ifrån mig. där stod jag alldeles själv. Och vad skulle jag göra? Jag sket i det och gick hem. Tyckte det var riktigt taskigt men det är väl så världen är eller? Kunde de inte bara varit ärliga istället? tror faktiskt att det hade känts bättre. Eller sagt att de skulle hem och äta eller nåt? Nej de bara gick. Jaja, jag får väl leva med det. Det ska bli så jävla kul om jag blir smal och ser vilka som verkligen behandlar mig bättre då och vilka som fortfarande behandlar mig som luft.
Finns det någon annan stor där ute som vet någon sida eller något med bra större kläder? Jag har inga hela byxor kvar.
När man är stor och går med jeans tillexempel så slits de mellan benen. På insidan av låret och det är precis det som händer med alla mina byxor efter att jag använt dem kanske 10 gånger. Sen får man köpa nya typ likadana på hm, lindex eller kappahl för 500 spänn eller mer och ha dem 10 gånger. Det är samma sak med mjukisbyxor fast de håller nog lite mindre. Jag är så trött på det. Och byxorna glider alltid ner, men jag har ju inget skärp. Finns inget som passar. För kanske 5 år sen kunde jag ha det största som är 115 centimeter men det går verkligen inte nu. kanske under brösten för där är jag som smalast.
Vet du vad... jag skulle önska att du kunde ta mer initiativ.
Låt säga nu att du inte har utseendet, som du skriver, vad har du då för kvaliteter som du kan framhäva?
Jag är sällan snyggast i rummet, om man säger så, men då får jag vara trevligast i stället -brukar jag tänka.
Någon som inkluderar andra (kanske finns det fler som känner som du), som intresserat frågar andra vad de tycker, som slänger ur sig lite halvt provokativa frågor... ja, de går man sällan ifrån.
Sedan tycker jag faktiskt att du får bita ifrån (jag vet, lättare sagt än gjort). "Vänta på mig!" eller "Värst vad bråttom ni fick!", en sådan replik kan förändra en hel situation.
Hur kan du förändra situationen? Tänk dig det som en teater, om jag gör såhär... vad blir det då för utfall? Och om jag gör såhär, vad händer då?
Brukar funka att köra det när jag har mina gymnasieklasser. Det både förändrar tänket och situationerna.
Tänker på dig.
Asså, behöver du prata så adda mej på msn, jag tror du behöver stå på dej mer o säga ifrån. Hoppas allt ordnar sej kraaam
Svar:
Jag känner väl en press kanske?
En bloggångest. Bloggångest är sjukt jobbigt.
Ja, jag vet.
Ingen bestämmer över mig när jag skall blogga.
Men samtidigt svårt att undvika.
Så förra veckan kände jag alldeles för mycket press på att leverera. Så då tog jag en time out.
